Forskel mellem versioner af "Diskussion:Patrick Wright"

Nuværende version fra 11. feb 2018, 22:47

Jag har för mig att Wright fick sluta på Modesty Blaise för att alla fansen tyckte han var så usel. Efter det blev han så sårad att han aldrig lär ha tecknat serier igen. Wakuran 26. feb 2011, 18:22 (CET)

Ja, det kan godt passe. Peter O'Donnell udtaler sig i et interview i en af de svenske bøger, at Wright nervøst spurgte om O'Donnells mening om tegningerne. Jeg husker ikke om der står hvad O'Donnell havde svaret Wright, men til intervieweren sagde O'Donnell diplomatisk, at han desværre måtte give klagerne ret i, at tegningerne ikke var alt for gode. Benadikt 26. feb 2011, 20:17 (CET)

Jag borde ha läst det i något av de svenska Agent X9-julalbumen, där Wrights serie publicerades. Redaktionen hade även skrivit någon 2-sidors artikel där de närmast bad om ursäkt över att publicera en så kass serie. Wakuran 26. feb 2011, 21:15 (CET)

@@ Linie 2: / Linie 2: @@
 :Ja, det kan godt passe. Peter O'Donnell udtaler sig i et interview i en af de svenske bøger, at Wright nervøst spurgte om O'Donnells mening om tegningerne. Jeg husker ikke om der står hvad O'Donnell havde svaret Wright, men til intervieweren sagde O'Donnell diplomatisk, at han desværre måtte give klagerne ret i, at tegningerne ikke var alt for gode. [[Bruger:Benadikt|Benadikt]] 26. feb 2011, 20:17 (CET)
 ::Jag borde ha läst det i något av de svenska Agent X9-julalbumen, där Wrights serie publicerades. Redaktionen hade även skrivit någon 2-sidors artikel där de närmast bad om ursäkt över att publicera en så kass serie. [[Bruger:Wakuran|Wakuran]] 26. feb 2011, 21:15 (CET)
-=== Engelsk beskrivelse ===
-Gemmes her, indtil den er oversat.
-Patrick Wright was born in North Wales, the son of the painter and illustrator, David Wright, and part of a largely artistic family. Educated at Barrow Hills preparatory school, Witley, Surrey and St George’s College, Weybridge, he was expelled in 1961 and spent the following decade trying to avoid a career in illustration; his resistance included working as a bookseller and a lavatory cleaner. However, on the birth of his son, he finally took to the career of his forefathers, illustrating a number of comics. From as recently as 1982, he has begun to emerge as one of the most original of contemporary cartoonist-illustrators, through a series of books containing meticulous, detailed drawings replete with unexpected savagery, perversity and general unpleasantness; these include Walkies (1982), Worthless Pursuits (1992), 101 Uses for John Major (1995) and Not Inconsiderable, being the Life and Times of John Major (1996). He also worked extensively in advertising and has contributed to Private Eye.